Vikingstrand är för de flesta helsingborgare förknippat med vindsurfing sedan många år tillbaka, men hur började det hela igentligen??
För att reda ut hur surfingen och Vikingstrand blev ett måste vi gå tillbaka till vindsurfingens barndom.

Redan 1977 var de första brädorna i Helsingborg. Undertecknad provade på att vindsurfa första gången då på fria bad (och sätter fortfarande inte fullfartsgippen). Två grabbar vid namn ”Tilly” och ”Kotte” var de första i Helsingborg att äga vindsurfingbrädor och surfa i sundet. Både ”Tilly” men framför allt ”Kotte” var kända som ”vildhjärnor” utan respekt för varken det ena eller det andra. ”Kotte” har för exempel åkt skateboard ner för Halalid, på händerna !!!
Klart att dessa tvenne figurer skulle lära sig surfa.

Efter att ha harvat runder ett par år startade dessa två en vindsurfingskola som kom att bli första steget mot Vikingstrands surfklubb. Surfskolan hade sitt säte på första fria tomten på havssidan norr om Pålsjöbaden, den med gräsmattan ni vet. Här var det perfekt att rigga, byta om och surfa. Medan eleverna tappert provade på ”stagvändningar” roade sig surflärarna med att surfa på bogvågorna ifrån de stora båtarna som passerade sundet. Det är många som börjat sin surfingbana här ivrigt påhejade av nakenbadarna på Pålsjö, det var ju alltid dit in man drev med den nordvästliga vinden. Vi som var med då kommer fortfarande ihåg brädorna, vissa minns man med glädje i sinnet: Windsurfer, TC-36:an och TC-39. Vissa brädor gör fortfarande att håren reser sig på ryggen, Pro-surfer.

Brädor och segel låg fastlåsta i ett brädställ på stranden och de flesta av oss cyklade ner för att hyra bräda. Här höll vi också våran första tävling. Den kunde ha slutat med förskräckelse. Mitt i tävlingen kommer en åskfront snabbt in från Danmark och drar över med stormbyar. Vi som var med och tävlade hade inte en chans att ta oss in till land och fruktade det värsta. Många bilar stannade på strandvägen för att kolla läget. Tursamt nog så fixade det sig till sist.
I och med att fler och fler lärde sig att surfa och skaffade brädor blev gräsplätten inget bra alternativ, här fanns inga bra parkeringsmöjligheter. Var finns då närmaste parkeringsplats vid havet, Vikingsstrand.

Här samlades då surfarna för att träna tillsammans, brädor som figurerade i sällskapet var: Windsurfer, Windglider, Mistral och Dufour Wing.
Här fanns det naturligtvis motsättningar mellan de olika märkena, en Windsurfer tittar inte utan förakt på en Windglider och vise versa. Många historier om vilket märke som var först och bäst berättades på stranden. Namn vi minns från denna tiden är Lennart, Mats, Rolle, Bosse, Elisabet, Micke, m.fl.
Efter att ha packat av och på surfinggrejorna på bilen ett antal år föds idén om att försöka ordna en container på stranden att förvara grejorna i. Nu visar det sig att man måste vara organiserad i någon form för att få ställa upp en container på en badplats, även om det är en hundbadplats. En klubb måste bildas, sagt och gjort. Vikingstrands vindsurfingklubb är född, året är 1984 och ordförande i klubben är Bo Svensson-Stoltz,

För att finansiera containerköpet kan medlemmarna i klubben köpa delar i containern, denna revers ger medlemmen rätt att gratis lägga sina grejor i klubbens container för all framtid. Fortfarande idag har vi en medlem som innehar revers och således ligger gratis i containern, Peter Hanmark. Han är den ända medlemmen som var med vid bildandet av klubben och fortfarande är aktiv. Andra namn vi kommer ihåg från den tiden är : Jimmy, Pia, Lille-Micke, Bengt och Lennart, Mats, Zarko m.fl.

Containern måste flyttas varje vinter, så en lastbil kommer och lyfter bort containern de första åren. Vi lär oss lusläsa bygglovet och inser att containern bara måste flyttas, så efter ett par år så lyfts bara containern och flyttas en liten bit för att senare sättas ner igen. Här kommer nästa stora man in i klubben, Pierre. Han är givetvis den som organiserar lyft och flytt av containrar.
Klubben blir större och fler containrar köps in, ett klubbhus i form av en byggbod från en ridklubb köps in och fixas till. Åretrunt bygglov införskaffas och klubbens inriktning ändras något, från att ha varit en renodlad surfklubb fokuseras nu mer på festande och solstolar (allt på grund av klubbhuset). Många roliga fester har gått av stapeln på Viking och kommer förhoppningsvis fortfarande att så göras.

1985 händer det något inom surfingen, funboarden föds. Från att ha surfat på 360 – 390 cm brädor kommer nu de nya brädorna på 240 – 310. Ett nytt begrepp lanseras, ”sinker”, detta är en bräda som sjunker om du inte har fart på den. Många bygger egna brädor eller köper färdiga. Brädnamn vi minns är: Kivi, Mistral Naish, Surfpartner, Bic m.fl.

Här tar intresset för vindsurfingen fart. Vindsurfing blir färgglatt, fartfyllt, häftigt och inne. Många pratar om en ”fluga” som kommer att försvinna igen. Sponsorer börja komma in i sporten och stora tävlingar hålls i Sverige för att utse Svenska mästaren.

Vid två tillfällen har klubben varit med och arrangerat sådana tävlingar tillsammans med RHSS (Råå Helsingborgs Segel Sällskap). Första gången detta gjordes var 1987 och hela strandvägen mellan fria bad och Pålsjöbaden stängdes av för trafik för att användas till tävlingsområde. Flera hundra surfare var med i tävlingen som tyvärr inte hade tillräcklig vind (minimivind 7 m/s). Klubben var förberedd till tänderna och vi klarade av tre dagar av solande, lekar och annat. Många i klubben var involverade och jobbade på hårt. Bland annat lyckades Bosse Svensson-Stoltz att sänka sin båt på fria bad. Detta hände när han skulle lägga ut ett rundningsmärke och fastnade med propellern i linan till märket. Vågor slog in i båten och vips sjönk ”möget”. Flera av surfarna fick involveras i ”räddningsförfarandet”. Vi som var med har fortfarande bilden framför oss på näthinnan. Allt gick väl till slut.

Året därpå flyttades tävlingen till Råå vallar. Tävlingen var lika välorganiserad som året innan med den stora skillnaden att det blev vind denna gången. Succé. Vikingstrands surfklubb blir ett namn som de stora surfarna i slutet på 80-talet nämner med respekt. Klubben hade även representanter i yttersta elitskiktet, Elisabet och ”Lille Micke”, stora på damsidan och juniorsidan.
Vi som var med och arrangerade tävlingarna kommer aldrig att glömma vissa detaljer från dessa tävlingar. Vid andra tillfället kommer undertecknad särskilt ihåg två saker, gemenskapen kring arrangemanget ( vi var nattvakter under tävlingen, boende i en inhyrd husvagn) och Pierres distinkta ledarskap gällande tömning av utedass.

Efter det glada 80-talet och början på 90-talet så klingade intresset av från media och sponsorer. Surfingen blev inte lika ”hipp” som tidigare, men skaran på Vikingstrand hölls fortfarande intakt. Tävlingar arrangerades fortfarande men främst på det lokala planet. ”Skåneserien” kommer kanske många ihåg. En då och fortfarande aktiv surfare i elitnivå från klubben är Ulf Sjöstedt. (Han har fortfarande hastighetsrekordet över sundet, kolla hemsidan.)
Klubben blir också mer social och surfskola startas. Vi som var med kommer ihåg Magnus Friberg som surflärare. Magnus ägde samtidigt en av Helsingborgs surfaffärer, Helsingborgs Surfshop, detta tillsammans med Tommy Hasselblat. Surfskolan lever fortfarande kvar i klubbens regi och bidrar till aktiviteten på stranden i allra högsta grad.

Jag själv sitter i styrelsen i klubben och tro det eller ej men pionjären ”Kotte” är medlem i klubben idag, men det är nog inte många på Vikingstrand som vet vem han är eller hur han i allra högsta grad varit med påverkat vindsurfingen i Helsingborg.

Frank Nilsson